Det finns hopp mitt i (fram)fallet!

mar 6, 2018 | 4 Kommentarer

Med tanke på den rika respons jag får från andra kvinnor, som har eller som ska, operera sig för framfall, så förstår jag vilken fattig information som finns för de som vill veta mer. Det var alltså inte bara jag som stod som i ett tomt vakuum inför min operation. Ovisshet och frågetecken skapar rädsla och eftersom så få vågar prata om framfall och dess operation, så blir det en ond cirkel. Men, vet du vad?! Det finns hopp!

Livet tar inte slut! Ja, du kommer kunna ha sex! Ja, du kommer kunna träna och även träna hårt om du vill det! 

Av de som kontaktat mig, så är det flest undrande över hur det kommer bli med träning och sex efter operationen. Glädjande orosmoln tycker jag, både sex och träning är bra för vårt välbefinnande och livsglädje, så det är bra att ni är måna om de delarna av ert liv! Träning och sex – något vi behöver mycket av!

Jag har fått många följdfrågor efter mina blogginlägg om framfall och eftersom det är samma frågor som dyker upp så svarar jag på dem här och hoppas på att du får svar på dina eventuella frågor. Har jag missat något av det du funderar på, sök på ”framfall” i menyn så får du fram alla mina inlägg inom ämnet. Sen kan du ju alltid slänga iväg en fråga direkt till mig 🙂

 

Era frågor kring operation av bakre framfall

Jag kan givetvis bara svara utifrån min egen erfarenhet och hur jag upplevt den främre framfallsoperationen. Det finns säkert andra som hade svarat annorlunda, men det här kan jag dela med mig av.

Kan man träna efter operationen? – Ja! När allt är läkt och stygnen är borta, så kan man börja träna upp sig på lite mer allvar igen.

Vad kan man träna innan operationen? – Vet du att du har framfall så ta det försiktigt med allt lyftande och bärande. Att cykla och simma är två aktiviteter du kan göra utan att fundera så mycket på ”hur mycket” eller ”hur försiktigt”. Jag tränade på som vanligt men hoppade över övningar där jag böjde knäna eller pressade armarna uppåt. Löpning och studsande var inte heller något jag gjorde.

 

422546_l1075866686.jpg

Fotocred: Pixabay.com

 

Vad kan man träna efter operationen? – Direkt efter operationen så är det VILA som gäller. Förbered på att det kommer ta X-antal veckor för dig att vara igång igen. Så här la jag upp det:
v. 1-2, ingen fysisk aktivitet alls.
v. 3-4, kortare promenader, 15-20 min i lugnt tempo. Tog det extra försiktigt i backarna.
v. 5-8, 30 min träning per dag. Varannan dag raskare promenader och varannan dag styrka med egen kropp.
v. 9-18, sakta med säker upptrappning av löpning och styrka med motstånd.

 

psx_20180306_195921399963133.jpg

Träning kan varieras i det oändliga, så det finns många alternativ för närmaste tiden efter operationen.  Här är Linda, en av de PT´s som finns på 4shape i Tvååker.

 

Vad får man inte träna efter operationen? – Hoppa studsmatta och det är något man varken ska göra innan eller efter operationen.

Det finns de som säger att om man opererar ett bakre framfall så kan man få ett främre framfall som bieffekt – Ja, så har det blivit i någon grad för mig. Jag har varit på återbesök av denna anledning, men varken jag eller min läkare vill göra något åt det då jag i dagsläget inte har några besvär av det. Jag märker bara av det då jag krystar kraftigt eller om jag inte aktiverar bäckenbotten vid tyngre lyft.

När släppte stygnen? – ”De” sa att man skulle kunna ha sex efter 4 veckor, men då satt mina stygn kvar. Efter sex veckor, har jag för mig att stygnen började lösa upp sig och försvinna. Allt var i alla fall borta efter åtta veckor.

 

1465290_l219643100.jpg

Fotocred: Pixabay.com

Hur märker man om stygnen släppt? – Mina stygn stack mig vid några tillfällen och då visste jag definitivt att de var där. Så småningom så löses stygnen upp och jag kunde följa ”processen” genom att känna efter med mina fingrar.

Hur vet man att det läker rätt? – Det är svårt att undersöka området själv, men tiden kommer visa hur resultatet blivit. På mig läktes allt jättebra, men jag har fått en extra ”hudklump” som nog formats efter att läkaren dragit åt och knutit ihop bakre väggen. Den sitter ner mot vaginaöppningen och jag känner av den ibland. Inget som ger extra glädje, men inget jag har ont av heller, så den får va kvar, så länge i alla fall.
När började du träna knipet? – Under första dagarna knep jag inget alls, vad jag kommer ihåg. Veckan efter knep jag dagligen och nu gör jag det ett par gånger om dagen.

När kan jag börja belasta bäckenbotten med mer tyngd? – När stygnen är borta är det läkt. Under de första 6 veckorna ska du inte bära mer än 5kg åt gången. Jag väntade 10-12 veckor innan jag började träna lite tyngre.

Är en bakre framfallsoperation detsamma som en slidförminskning? – Jag trodde det var så i början eftersom det kändes trängre, men det var nog bara svullnad, för jag upplever inte samma sak nu.
Fixade dom knipmusklerna och mellangården på dig också? – Nej, de sydde aldrig vid mellangården (vad jag vet), men jag upplever att mitt knip är bättre. Dock inget min man har lagt märke till 😉 De två vanligaste sätten att operera på i Sverige är; 1. Via mellangården och upp på bakväggen eller 2. Bara bakväggen.
Hur har det gått med sexet? – Varken bättre eller sämre.
Det känns som att någon har möblerat om i underlivet – Ja möblerat om har de gjort på mig med. Det var lite trixigt den första perioden med mens, då tampong eller menskopp skulle komma på rätt plats, men nu hittar jag rätt i den nya landskapet 😉
IMG_20170825_160652

 

 

Menskopp är verkligen något jag kan rekommendera! Det blir billigare och det torkar inte ut slemhinnorna som tamponger gör.

Hur länge gick du med framfall innan du tog hjälp? – Jag gissar på att jag har haft framfallsproblematik under många år. Tömma tarmen utan att ”hjälpa till”, det har jag haft problem med under lång tid. Min äldsta pojke är 16 år och efter honom har jag fått två gossar till. Med första barnet var jag ute och sprang t.o.m. att jag var i 8:e månaden, kanske inte så eftertänksamt nu i efterhand… I vilket fall så var det först när framfallet nådde vaginans öppning (när jag skulle bajja) som jag tog tag i det hela.

Hur gick du tillväga för att få hjälp? – Jag bokade tid hos en läkare på vårdcentralen. Han erbjöd mig en vaginal undersökning som jag tackade nej till. Jag fick remiss till gynmottagningen på sjukhuset och fick där träffa en kvinnlig läkare som gjorde en undersökning. Jag blev därefter kallad till operation. Tiden jag fick kom olägligt då jag skulle resa utomlands, så jag bokade om och fick en tid som passade bättre.

Behövde du tjata dig till operation eller var det en självklarhet? – Nej, jag behövde inte tjata, men jag fick ta i och krysta ordentligt så att läkaren kunde se det jag sökte för.

Fick du det genom Landstinget eller fick du betala själv? – Jag fick det via Landstinget och har inte betalt något på egen hand.

 

1807543_l476877415.jpg

Under min operation var det bara kvinnor närvarande, vilket jag tyckte kändes VÄLDIGT skönt! En läkare och tre sköterskor om jag inte minns fel.  Fotocred: Pixabay.com

 

Gjorde operationen jätteont eller var den uthärdligt – Under operationen kände jag ingenting alls. Jag bad om att inte behöva ”vara med” så jag sov gott medan de opererade. Jag var inte helt sövd, men tillräckligt borta för att varken höra eller känna något. Efteråt gjorde det riktigt ont stundtals, men morfinet tog bort det mesta. Undrar du om smärtan var värt ingreppet? JA!

Hur känns det idag efter operationen och läkningsprocessen? – 1. Det känns helt läkt. 2. Det känns bra när jag tränar, men jag är fortfarande lite försiktig i bl.a. benpress. 3. Det är ett annat format i lårvik, men jag har lärt mig hitta rätt. 4. Jag måste fokusera på knipet vid lyft och då jag bär saker, annars känns det att det främre framfallet är på väg neråt. 5. Jag kan fortfarande inte tömma tarmen utan att hjälpa till, men det verkar tillhöra en annan historia. Mer om detta när läkaren återkopplat efter att ha konfererat med sin kollega. Så, fortsättning följer 😉

Ja, det var de frågor som nått mig so far. Jag hoppas att mina svar kan hjälpa dig något och stilla lite av den oro och rädsla som kanske har infunnit sig i ditt inre.

Jag önskar att få sprida glädje, energi och inspiration,
men även eftertanke och reflektion.

Gör aktiva val och välj livet oavsett omständigheter. Låt inget eller ingen få stjäla din glädje! Allt gott! Stor kram //Paulina