Tidigt i morse fick jag ett samtal som sa att bussen, med min äldsta sons vänner och skolkompisar, hade vält och att det var en mycket allvarlig olycka som skett. Klarvaken inom några sekunder, trots att jag kom sent i säng igår natt. Vem känner vi av de som är med? Vilka av de drabbade är vänner till vår son? Vilka föräldrar känner vi av dem som är drabbade? Frågorna var många.
Med tanke på sociala mediers flöde, bestämde jag mig för att väcka min son för att berätta om den tragiska händelsen. Jag önskade att han skulle få mina ord innan han möttes av fotografier från olyckan, kommentarer och antagande på Snapchat, Instagram och andra nyhetsflöden som strömmar genom telefonen.
Dagen har varit märklig. Jag och våra tre barn har varit i vår lilla ”sorgkokong” hela dagen. Vi har pratat, gråtit, ältat, undrat och allt det där andra som kommer vid en sådan här fruktansvärd situation. Samtidigt har det vardagliga varit med, livet händer samtidigt på något surrealistiskt vis…
Det har kommit upp många viktiga samtalsämnen med barnen, hemma hos oss och med kompisars familjer. ”Vi måste ta vara på varandra och hålla varandra nära”, ”Det kan göra skillnad om man väljer att använda bilbälte och cykelhjälm, även om man helst inte vill”, ”Det är viktigt att inte skiljas som ovänner, man vet aldrig när olyckan slår till”. ”Vilken information är ok att sprida vidare till andra?” Ja, det är många viktiga samtal som fått ta rum och som förmodligen kommer fortsätta ta form under den kommande tiden.
Jag skulle gissa på att det finns många olika tankar kring Guds roll i en händelse som denna. En del är tacksamma för änglavakt, andra är arga och undrar om Gud kan vara god som låter detta hända, eller så finns han inte eftersom sånt här händer. En del ber om att de drabbade ska få bli läkta till kropp och själ, andra har ingen Gud att vända sig till då de inte tror på någon Gud.
Som troende kristen så är det självklart för mig att be, och det är många böner som fått stiga upp här hemifrån under dagen. Bön för de drabbade ungdomarna, för deras föräldrar och vänner. Bön för sjukvårdspersonal och alla andra inblandade. När jag står maktlös och utan handlingsmöjlighet så är det väldigt skönt att få tala ut smärta, önskningar om vård från den utan gränser. Det ger mig hopp om att han omsluter varje drabbad person med sin omslutande kärlek, mitt i krisen, mitt i smärtan, mitt i otillräckligheten och vår litenhet.
All kärlek till er som varit med i bussolyckan och till alla era anhöriga! Säg till om det finns något jag kan göra för er. Jag är utbildad själavårdare.
—
Jag önskar att få sprida glädje, energi och inspiration,
men även eftertanke och reflektion.
Gör aktiva val och välj livet oavsett omständigheter. Låt inget eller ingen få stjäla din glädje! Allt gott! Stor kram //Paulina