Jag vill inte gärna lägga så mycket fokus på min kropp o hur jag ser ut, men jag måste få säga; jag är SÅ glad över att min kropp börjar komma tillbaka från sin ”barbapappa-utsvävning”.
I somras slutade jag med psykofarmaka + att jag började arbeta igång mitt lymfsystem. Processen förutser att man ofta går upp i vikt (för en tid) o det va helt ok. Garderoben blev tunn och jag fick ta bort nästintill alla mina byxor och kjolar.
För någon månad sen frågade min massör om jag testat mina undanlagda byxor, hon tyckte jag minskat i mått. O tänk, ALLA byxorna passade!
Jag är så tacksam o glad över att skiten från psykofarmakan är borta ur kroppen, jag är så tacksam och glad över att mitt lymfsystem börjar funka som det ska. Dessutom är jag tacksam och glad över att jag börjar komma tillbaka till min ursprungsvikt, även om jag har en bit kvar.
Den biten, precis som innan, får ta den tid det tar. Inget jag kommer försöka äta eller träna bort. Det kommer när det kommer om det kommer alls.

Det finns hopp mitt i framfallet!

Med tanke på all respons jag får från andra kvinnor, som har eller ska operera sig för framfall, så förstår jag vilken fattig information som finns för de som vill veta mer.

Jag möter stor oro hos kvinnor som står inför operation. Jag förstår oron, för ovisshet och frågetecken skapar oro och rädsla. Men, vet du vad?!

Det finns hopp! Livet tar inte slut! Ja, du kommer kunna ha sex! Ja, du kommer kunna träna!

Sex och träning är något som de flesta har huvudbry kring när det gäller framtid efter framfallsoperation.

Sex – underlivet blir förändrat, så är det, punkt. För min del har det varken blivit sämre eller bättre. Det är lika bra som förr, tack i lov! Men att tro att man kan ha sex efter bara 5-6 veckor, det stämde inte för mig och mina slemhinnor i alla fall. Allt har sin tid, låt det läka i ro, tid i sänghalmen kommer med all säkerhet inom kort.

Träning – du kommer kunna träna, så är det, punkt. Kanske anpassat, men du kommer kunna träna. Det är just nu tre månader sen jag opererade mig. Jag springer och jag styrketränar, men jag tar det försiktigt med benpress, och squats kör jag helt utan extra vikt. Tyvärr har jag inte fått särskilt bra information från min läkare angående träning efter operationen. Jag ska på återbesök i slutet på februari och då hoppas jag på att få lite svar. Kommer jag, och alla andra, kunna köra tunga squats igen? Jag lovar att återkomma med lite info kring detta!

Från rädsla till frihet! Jag klarade det!

Google translate in the menu.

Tryck på rubriken för att se hela inlägget.

Det finns ingen annan än du själv som kan visa dig att du vågar och kan. Det är bara du som bär på din längtan, bara du som kan ta stegen att nå dina mål. Det finns egentligen ingen anledning att vänta, vi vet inte hur länge möjligheten kommer finnas framför oss.