Mitt "mission" är att få vara en inspiratör, men jag märker att min blotta närvaro ibland framkallar "dåligt samvete" när det gäller olika personers hälsoambitioner. . "Bör" och "borde" hör inte hemma hos mig och det är inget jag lägger på någon annan. Alla gör sina...
Jag börjar skämmas över den jag är och de behov jag har. Allt eftersom åren går blir jag sakta men säkert brännmärkt av självföraktets förrädiska sigill. Skamkänslan över mig själv blir allt mer ett faktum och jag får allt svårare att våga vara jag. Istället för att möta mina egna själsliga behov och utveckla en självkännedom om mina känslor, så lärde jag mig att gömma undan allt detta i ett säkert förvar.
Det är i sådana här ögonblick allt stannar upp och jag letar inombords efter vilken riktning jag ska välja. Idag stod det mellan; att skrika ”JAG ORKAR INTE! jag vill ha kväll i min soffa!” eller lugnt och metodiskt börja tvätta av ALLT jag köpt.
Jag hade önskat större bröst, släta ben och tjockt hår men jag vill hellre känna att jag är älskad som jag är istället för att sträva efter något som jag ändå inte kan bli. Det är frihet.