Vi är så lika, så olika, så unika!

Jag sitter alldeles i vattenbrynet, vågorna rullar lugnt in mot stranden och sköljer vattnet upp över mina ben. Stenarna på botten rör sig fram och tillbaka allteftersom vattnet rullar in och sugs tillbaka. Förutom att en mängd småsten åker in i mina bikinitrosor (säkert närmare en halv deciliter!), så är det en stund av verklig njutning. Solen värmer och det sköna vattnet svalkar mig precis lagom mycket. Inga ”måsten”, inga ”borden”, bara vara.

Stenarna från stranden silas mellan mina fingrar och jag börjar plocka upp några som tilltalar mig lite extra. Jag har en personlighet som gärna har en uppgift för mina händer så jag bestämmer mig för att leta upp de stenar jag tycker är finast, de perfekta.

Jag lägger stenarna jag hittar på mitt ena lår; några vita, en gråmilerad, en liten svart. Jag ser en klarvit och vackert slipad sten på botten. Jag sträcker mig efter den och plockar upp den i min hand. Så perfekt vacker, men med ett jack på dess ena sida. Något har någon gång skadat den. Något som någon gång har satt sina spår, något som gett synliga och kännbara ärr. Men jackets kanter är inte längre vassa, tiden har slipat dem och stenen är åter i sin fulla glans, inte precis som förr, men perfekt på sitt nya vis.

Det blev en stund av reflektion och meditation där vid vattenbrynet. Vissa av oss är så hårt slipade efter livets hårda smällar, att det bara finns små stenar kvar av oss. Vissa av oss är något kantstötta men ändå ganska hela. Några av oss vet inte vad ”att bli slipad” innebär, men kommer förmodligen, förr eller senare, att få egen erfarenhet av både hårda smällar och slipande.

Vi är alla representerade där vid vattenbrynet; små, stora, hela, kantstötta, färglösa, spräckliga, färgade, osv. Alla är vi med i färgpaletten av vackra och perfekta stenar. Tillsammans skapar vi liv och variation. Vi tilltalar inte alla, men vi är vackrast för någon oavsett om vi har ett jack i sidan eller en yta utan fläck.

Vi är så olika alla människor. Vi är skapade (ja, jag tror faktiskt att vi är skapade, jag har svårt att tro att denna fantastiska färgpalett är en slump) till unika individer i ett samhälle som i mångt och mycket vill sudda ut olikheter (kanske ibland med hopp om att det ska ge jämlikhet och lika värde). Jag hoppas att vi inte mitt i allt detta missar och förlorar det fina med att vi är de vi är, precis som vi är, varken mer eller mindre. Så lika, så olika, så unika.

(Jag vill understryka att jag är för jämställdhet och alla lika värde. Jag tror att det är först när vi accepterar varandra för de vi är, för de olikheter vi har med; tro, sexuell läggning, etnicitet, ålder, m.m som vi är jämställda och har lika värde fullt ut. Det handlar inte om att vi ska bli någon annan eller sudda ut alla gränser mellan ”mig” och ”dig”. Vi är unika individer och det ska vi ta vara på!)

Vad vill jag ha sagt egentligen…? Jo, summa summarum:

Låt dig slipas av de motgångar och orättvisor som du drabbas av! Det kommer göra dig vacker om du väljer att omfamna det som kommer dig till mötes. Bejaka dig själv och dina behov, egenskaper och talanger. Var den du är och var stolt över dig, det finns bara en av just dig!

Stor kram från vattenbrynet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s