Under hela min uppväxt har jag varit rädd för att vara ensam. Ensamheten har för mig stått för något skrämmande, en utsatthet där andra kan göra mig illa. Samtidigt har där funnits en längtan efter att våga vara ensam, inte behovet av att få vara ensam, utan mer att våga vara ensam.
Jag har alltid varit imponerad över ensamma kvinnor som vågar ut och resa på egen hand eller de som haft modet att gå ut på club utan att känna någon – “det skulle jag aaaaldig våga” har min övertygelse och känsla varit.
Konkreta mål
För två år sen laddade jag ner en app på min telefon, “My goals”. Ett av mina mål var att inom ett par år våga resa iväg på egen hand. Jag kommer så väl ihåg vilken bild jag satt ihop med målet; en ensam, stark och glädjefylld kvinna på en tom sandstrand. Så nöjd och så full av frihetskänsla. En bra målbild!
Det är lätt att man går och väntar på att man ska “våga” och man har sina anledningar till att låta bli, men jag tror att vi behöver ta aktiva steg om vi har något som vi vill bemästra. Modet kommer inte falla över oss, utan vi måste ta steg i den riktningen vi önskar gå.
Ett av mina andra mål var att lära mig bättre engelska. Jag började med en språkapp som heter “Babbel”. Genom den, samt genom att lyssna på engelska poddar och titta på filmer med engelskt ljud och text så började mitt vokabulär att växa och utvecklas. Sakta och säkert började jag känna mig redo att lägga i en växel.
Ångesten försökte greppa mig
I början av 2019 bestämde jag mig för att genomföra dessa steg. Jag bestämde mig för att boka en resa till ett engelsktalande land, vilket blev Malta. Oj oj oj vad det har varit nervigt. För att köra lågbudget och utmana mig själv lite mer så beställde jag flygbiljetter för sig, utbildning för sig, hotell för sig och transfer för sig. Dessutom valde jag lågbudget hotell för att pengarna skulle räcka längre. Inte den standard jag är van vid, men jag såg även det som en utmaning.
SEGER! När jag kom till hotellet första dagen så var det en sån segerkänsla! Men jag kan säga att från det att jag bokade resan, fram till den dagen jag åkte, så försökte ångesten greppa tag i mig i stort sett varje dag. Gamla lögner försökte ta plats. Om jag t.e.x. gick på toaletten på natten, när jag var trött, kom tankarna och känslorna om att “jag kommer vara den mest ensamma i världen”. Varje gång motade jag tankarna och känslorna med att “Gud är med mig och jag kommer klara detta hur bra som helst”. Jag kan inte säga att jag alltid trodde eller kände med de orden, men jag talade ut dem och de de gjorde skillnad!
Malta
Resan till Malta har givetvis förändrat mig. Jag har blivit mycket mer självständig och jag är inte rädd för “ensamheten”. Jag vet att jag kan vara trygg i den jag är och i mitt sällskap med min skapare.
Fem dagars utbildning på engelska, fem dagars träning på en flott träningsanläggning, upptäckande promenader, besök på stränder och beachclubbar, middagar och utekvällar med nya vänner från väldens alla hörn – 11 dagar att minnas!
Brasilien, Portugal, Italien, Ryssland, Kazakstan och Tyskland – en härlig och salig blandning av alla de människor.
Miniutmaningar under resan
Under resan bestämde jag mig för att ta tag i ett par “småspöken”. Att gå ut och äta ensam på egen hand under kvällstid, att gå ut på club ensam för att dansa och ha kul, samt att åka ut på båtutflykt under en heldag. Sagt och gjort; en av kvällarna dressade jag upp mig och gick ut och åt sent en kväll. Det var ju ingen fara, inget konstigt alls. Likaså fixade jag mig och gjorde mig fin för utgång under en av de andra kvällarna. Japp, jag klarade det också, givetvis. Gjorde det dessutom helt nykter. Det är ju inte så svårt, man behöver bara slappna av och njuta av stunden istället för att tänka på att man inte har någon att vara med. SEGER!
Under min båtutflykt höll jag på att bli strandsatt på en liten ö då jag kom vilse bland nätverket av grusvägar. Men det löste sig, som väl var! Och vad är det värsta som kan hända? Jo, att något går snett, att man får lösa det och hitta ett annat sätt att komma hem. Lika så höll jag på att missa flyget hem, pga att transfern missat att hämta upp mig – vad hade hänt om det hade skett? Jo jag hade fått några dagar till på Malta, inget att gripas av panik för, eller hur 😉 Det löser sig på ett eller annat sätt och om man kan vila i att Gud har det i sin hand så kan man få ha en fantastisk vila även om man är mitt i ett stort kaos.
Vilka är dina mål?
Det finns ingen annan än du själv som kan visa dig att du vågar och kan. Det är bara du som bär på din längtan, bara du som kan ta stegen att nå dina mål. Det finns egentligen ingen anledning att vänta, vi vet inte hur länge möjligheten kommer finnas framför oss.
Jag är så grymt stolt och glad över min resa och på alla de plan jag har utvecklats. Jag är så tacksam och glad för alla jag mött, alla jag fått dela livet med om så bara över en lunch. Detta kommer jag göra om någon dag, inte för att jag behöver utmanas och vill överkomma en rädsla, utan för att det är så fantastisk att bara få vara – ensam.
—
Jag önskar att få sprida glädje, energi och inspiration,
men även eftertanke och reflektion.
Gör aktiva val och välj livet oavsett omständigheter. Låt inget eller ingen få stjäla din glädje! Allt gott! Stor kram //Paulina