Kaos på återbesök efter framfallsoperation!

aug 26, 2018 | 1 kommentar

De flesta som surfat in på min blogg är alla ni som ska, eller som har, utfört en framfallsoperation. Jag förstår att frågorna är många och jag lovar att göra det bästa för att ge er det mesta av min upplevelse och erfarenhet. Observera dock att mina ord reflekterar min personliga resa inom området, ingen vet hur exakt din resa kommer att se ut.

Ja, jag kan träna. Jag kan köra tung styrketräning och jag kan även springa utan problem. Jag har ingen som helst smärta i lårvik och inte heller känner jag av det tidigare framfallet. Jag vill poängtera att jag är noga med att dra upp och spänna bäckenbotten vid lyft, vill ju inte gärna behöva gå igenom ytterligare en operation pga återfall för att jag slarvat.

 

Komplikation efter framfallsoperation

Tyvärr har jag fått en komplikation efter ingreppet, jag kan fortfarande in tömma tarmen vid toabesök, men pga andra orsaker än tidigare. Min gynekolog verkade aldrig varit med om problematiken, men jag har träffat på flera kvinnor som berättat att även de har problem med att tömma tarmen efter operation. Tyvärr verkar många kvinnor hoppa över att ”ta tag” i den nya situationen, så sjukvården verkar inte vara helt med på att detta är ganska vanligt efter en framfallsoperation.

Återbesök efter framfallsoperation

Tyvärr är det inte rutin på att få ett återbesök efter en framfallsoperation. För min egen del fick jag själv boka in en tid och det fick jag göra med viss påstridighet, vilket jag tycker är synd då jag anser att det borde vara en given rutin.

Är du känslig ska du inte läsa vidare för här kommer en bokstavligen naken bild av vad som hände mig under mitt begärda återbesök.

Det var kaos i gynstolen

Alla som suttit i en gynstol vet att man vill va fräsch i underlivet innan man ska klättra upp i gynstolen, så även jag. Eftersom min menstruation inföll på givet datum för besöket, ringde jag mottagningen för att få ändra tid. Men, nej då, mens, det va inget problem och jag uppmanades att komma in ändå.

Jaha Paulina, du önskade ett återbesök pga att något inte funkar som det ska efter operationen, vad är det som inte funkar? Jag berättar för läkaren; jag kan inte tömma tarmen utan att pressa emot med fingrarna på mellangården och vid sidan av anus. Ok. Läkaren va väldigt mån om att jag skulle va med på det hon gjorde varpå jag fick en spegel i handen så att jag skulle kunna följa med i det som hände under undersökningen.

 

 

Det blev kaos! Blod runt vaginan, blod på insidan av låren, blod på läkaren, blod på underlaget under mig. Blod i sig, inget konstigt med det, men att sen även ha ett av läkarens fingrar i vaginan och ett finger i rumpan upptill blodbadet, ja, det va en mycket surrealistisk situation. Att sen dessutom sitta med en spegel och iaktta eländet, det kan bryta ner vem som helst. Eller så kan man göra som jag, ha lite självdistans och skratta åt kaoset 😉

 

 

Det konstaterades, under undersökningen, att jag hade en ”ficka”/lite större tomrum i tarmen, precis innan anus. Därav min problematik.

Innan operationen fick jag hålla emot på mellangården för att kunna tömma tarmen och för att inte framfallet skulle pressas ner alltför mycket. Nu efteråt så är framfallsproblematiken försvunnit men, en ficka har bildats. Nu måste jag dessutom pressa emot med fingrarna vid sidan om anus, det behövde jag inte innan operationen.

Jag har fått en tid för ytterligare ett återbesök, den träffen kommer vara ca ett år efter min operation, i november väntas den. Läkaren hoppades på att det hela skulle rättas till, men jag är osäker. Nio av tolv månader har gått och problematiken kvarstår.

 

 

Tyvärr står inte återbesök som rutin efter en framfallsoperation, vilket jag anser är skandal då sjukvården missar alla kvinnor som fått kvarstående problematik efter operationen.

Jag förstår att de flesta kvinnor med denna problematik, efter en framfallsoperation, struntar i att boka ett återbesök trots att man har problem med tartömning. Man har redan kämpat igenom sig en operation och en lång tid av läkning och återbyggnad av styrka. Man vill inte mer. Men, jag tror, för att sjukvården ska få upp ögonen för denna problematik, så måste vi kvinnor göra en insats för oss själva, och för varandra, och boka in det där mötet.

 

Jag önskar att få sprida glädje, energi och inspiration,
men även eftertanke och reflektion.

Gör aktiva val och välj livet oavsett omständigheter. Låt inget eller ingen få stjäla din glädje! Allt gott! Stor kram //Paulina