”Just dance – no fuck”. I mångas öron låter inte detta uttryck särskilt trevligt och det förstår jag för det är ett vulgärt sätt att uttrycka sig på. Å andra sidan är det ett GLASKLART och tydligt budskap i en värld där dansen har fått samma innebörd som fåglarnas parningsdans innan de ”får till det”.
Sen i maj, 2016, har jag varit ute och dansat hur mycket som helst! Jag älskar det! Att få gå ”all in” i musiken, fuledansa utan att tänka på vad andra tycker och tänker. Jag älskar att få dansa kvinnligt och sexigt, och jag älskar att få dansa fult och hoppa som en tok, när musiken är den rätta för det. För mig är dansgolvet en plats där jag har roligt, jag får uttrycka mig på ett sätt som vardagen inte har svängrum till. Detta är träning på alla plan; adrenalinet sprutar, jag känner mig kvinnlig, jag får dansa, jag får skratta. Timme ut och timme in, och varje gång blir jag lika förvånad över att tiden gått så fort och att det är dags att hämta ut jackan för att vända hemåt.
För snart tjugo år sedan, när jag hade min ”första peak” på dansgolvet, kunde jag dansa med andra personer, tjejer och killar, utan att det uppfattades som ett ”förspel”. Det som var mest desperat på dansgolven, under denna period, var möjligtvis de som höll sig kvar under de sista tryckarna för ett ”kvart i två-ragg”.
Nu, under min ”andra peak” på dansgolvet, finns det en outtalad förväntan att; om jag dansar med en kille så förväntas det att vi ska gå hem och ha sex. Precis som fåglarna som kör sin parningsdans innan honan väljer vilken hane hon ska välja som sin.
Jag och min ”partner in crime”, @truelsen, var lite konfunderade när vi började lägga puzzlet och förstod att det numera förväntas att vi skulle ha sex med de vi dansar med. I detta fick vi först dåligt samvete – åh, nej, lurar vi killarna genom att dansa med dem? Det är ju inte rätt! Vi pratade om det och tog fram strategier om hur vi skulle kunna vara tydliga. Vi bär vigselringar båda två och tyckte att det var en god idé att visa upp ringarna för de vi dansade med. Detta för att vara tydliga med att vi är upptagna och att vi inte är intresserade av att träffa någon man. I vår värld skulle detta förändra läget så att ingen kille skulle bli ”lurad”. När vi började använda oss av vår strategi märkte vi att vigselringar inte betydde särskilt mycket. Inget annat än att det gav killarna en större utmaning, vilket gav ”parningsdansen” ytterligare en dimension; att få med sig en gift kvinna hem.
Vår plan gick alltså om intet, så jag beslöt mig för att ta upp ämnet med en DJ jag har kontakt med. @djalenco har dansgolven som sin arbetsarena och han är en kille, som för övrigt, är mycket duktig på att dansa. Min frågeställning var; ”jag är bara intresserad av att dansa, inte av att följa med någon efteråt. Hur ska jag göra, vad ska jag säga?” Svaret jag fick var att jag måste, så tidigt som möjligt, säga att jag inte är intresserad av annat än att dansa. Varför? För att grundantagandet är att; ”om vi dansar, utan att säga något, då förväntas det mer”. Jag har fått detta bekräftat från fler håll, så jag har dragit slutsatsen att det är så här mentaliteten ser ut, oavsett om du är i Turkiet, Stockholm eller i en sommarstad på västkusten.
WHAT!?!?! Varför ska jag, som kvinna, behöva säga att jag inte vill ha sex? Är det inte lika mycket killens ansvar att fråga om jag vill ha sex? Här anser jag faktiskt att vi nuddar vid en del av den problematik som finns vid våldtäkter. Tjejen ska inte behöva säga nej, har hon inte med sin mun sagt JA, då är det ett nej! Detta borde vara en självklarhet; var vi än är, vad vi än gör, hur vi än ser ut och vilka vi än möter!
När det gäller denna problematik och våldtäkter så tycker jag att Expressens facebookinlägg ”Linnea´s 7 tips för att undvika våldtäckt” är helt klockren! Kolla gärna på den! Den borde inte behöva visas, men den behövs och den är så bra!
En hint till alla er som är 35+ och inte vistas på dansgolven runt om i världen, det är denna verklighet som våra kids snart kommer att göra entré till. Det kan vara bra att veta hur mentaliteten ser ut för att kunna lotsa våra killar och tjejer i hur de ska förhålla sig till läget. Jag är 40 år och en stark individ både psykiskt och fysiskt, det är inte lika lätt att va en kille eller tjej på 18år. Att gå in i en värld där denna grunduppfattning finns och som påverkar dem båda oavsett kön och läggning.
Ovanstående är skrivit ur en kvinnas perspektiv, mitt perspektiv. Det säger inget om vad andra tjejer tycker och tänker om läget. Det kanske är så att förväntan på ”mer” efter att ha dansat finns hos både tjejer och killar….vad vet jag? Jag kommer i alla fall fortsätta att dansa efter mitt eget motto: ”Just dance – no fuck”
—
Jag önskar att få sprida glädje, energi och inspiration,
men även eftertanke och reflektion.
Gör aktiva val och välj livet oavsett omständigheter. Låt inget eller ingen få stjäla din glädje! Allt gott! Stor kram //Paulina